åh vad jag hatar ägglossning. värre än mensvärk är de. måste nog börja knapra på mini piller igen. vissa säger att de minskar på smärtorna. men får vänta tills lingon veckan är tillbaka så man kan börja äta..

nästan så man avlider. hade typ behövt sterilisera mig..

happ. då äre bara börja räkna till tio och låta de gå förbi eller nått..

vad fan är rätt ? vad fan är fel ?

fel att man vill va med en för mycke , fel att man är med en för lite. fel att sakna, fel att känna.

jag fattar inte.

jag vill inte leva efter on och off. jag vill allt men de är för mycke att begära. jag kan inte ge för lite. så hur ger man lagom ? jag har ingen aning.

jag tror en sak eller kanske två men de tänker jag nog inte nämna här. men annars hade de funnits mer omtanke än vad de gör.

 

nu börjar jag komma tillbaka till mitt gamla. trodde de inte skul. gå såhär fort. men ju snabbare desto bättre så man slipper känner all smärta å svek.

nu förstår jag vad allt har velat säga mig.
jag trodde jag fått de jag förtjänade, men så lätt lite lögner kan göra. du lurade mig helt och hållet. men nu är de klart.

and now the Bitch is back. Only för u !

kanske mitt största misstag, men du gjorde ingenting för att försöka ändra mig. du öppnade bara dörren å kickade ut mig.

jag förstår inte hur man kan gå så bra ihop när man är med varann. men utan så är de helt tvärtom. då blir man som fiender. är de ålders skillnaden? man har gått igenom olika saker i livet. olika mycket skinn på näsan. jag förstår inte hur man kan älska varann så mycket att de slutar med att man bara sårar varandra !

Hjärtat känns lättare för tillfället.. Men hur allt än slutar så blir de bra oavsett. Och blir de inte så nu så blir de det så småningom. Så mycket frågor så lite svar.. Så mycket olika funderingar, vi, du, ja, dem, det, han, hon.. Hur skulle de vara, hur skulle de bli... Tiden får utvisa, klockan går segt men ändå går den för fort. För snart är dagen här och jag vet inte om jag är redo för att veta, redo för att ta ett beslut. Redo för verkligheten.. 2 dagar kvAr.. nervöst.. Men samtidigt är jag lite rädd. En sak i taket, sen tar vi resten..

Hjärtat känns lättare för tillfället.. Men hur allt än slutar så blir de bra oavsett. Och blir de inte så nu så blir de det så småningom. Så mycket frågor så lite svar.. Så mycket olika funderingar, vi, du, ja, dem, det, han, hon.. Hur skulle de vara, hur skulle de bli... Tiden får utvisa, klockan går segt men ändå går den för fort. För snart är dagen här och jag vet inte om jag är redo för att veta, redo för att ta ett beslut. Redo för verkligheten.. 2 dagar kvAr.. nervöst.. Men samtidigt är jag lite rädd. En sak i taket, sen tar vi resten..

Jag måste sluta plåga mig.. de är över nu !!


Igår fick jag även nå ryck och tog bort instagram och Facebook.
Helt onödigt å ha, massa snokande folk bara. När jag vaknade hade kära Kia skickat sms och frågat varför jag tagit bort henne som vän, men allt försvinner ju.. så vi får hålla kontakt öga mot öga och via telefon. :) de gäller alla :)

Nu kan man sluta vara telefon beroende :) haha

De går inte att prata med någon som inte vill prata. Och sen kan jag inte läsa andras tankar, så säger man inte vad fan man vill så kan ingen veta. Men gör man inget innan något är försent så kan man inte komma och ångra sig sen.. man måste våga prata för de går inte att gömma sig bakom sitt hårda skal för alltid.. Ingen annan kan hjälpa en och berätta de man känner, för de finns ingen som känner de du själv känner... Hoff... snart torsdag... snart ! Men jag klarar mig, ensam är väl starkast !

Kära dagboken..

Idag har jag orkat mig till jobbet då jag inte haft någon feber..
Plus att de var otrolig skönt att komma bort från allt ett tag, tänka på annat..

Men så fort man kommer hem så kommer tankarna sakta fram..
Men värst är när man ska sova.. jag vill inte att de ska bli kväll, för då kommer tårarna som aldrig slutar.. man sover någon enstaka timme till och från , vaknar med röd sprängda ögon..

Snälla... hur ska man orka, tar tårarna aldrig slut ?!

.....
Tar de aldrig slut ?!?
Pga vissa saker så var jag tvungen och visst fan är de så..
Not now ! Nåja. Går inte å göra så mycket mer än att avvakta ett tag och göra de man måste göra. För sen löser de sig och då kan man traska vidare efter spåret.