Tänka sig att för ca 1 år sedan fick jag veta att jag
var gravid, och vilken resa det har varit. Kan än idag
inte förstå hur en liten liten människa har bott inne i 
min mage i hela nio månader och ännu mer förstår
jag inte riktigt hur en liten människa kan komma ut
där den kommer ifrån och att allt sedan återgår
tillbaka till sitt normala. Helt sjukt. Jag kan knappt
idag fatta att jag har fött barn. Det känns som om
det är lite omöjligt men jag har ju mitt bevis framför
mig. Och det är det bästa som har hänt mig.

När jag åkte in till förlossningen och fick ett rum så
kändes det som en evighet innan pigan var redo
att titta ut, men tre timmar senare så var hon där i
min famn, vilken lycka det var.

Innan jag fick träffa min lilla prinsessa så visste jag
inte vad kärlek var , men nu vet jag. Att man kan
älska någon såhär mycke visste jag inte. Visst att
man älskar sin mamma, syskon, pojkvän men allt
det är på olika sätt. Men ens eget barn det är en
helt annan kärlek och den ABSOLUT bästa också !

Måste bara bjuda på en skön bild från sjukhuset
och det var då jag hade som värst ont.


Gick ungefär 2 cm steg , spydde var och varannat.
Gick in i saker för att jag knappt kunde se.