Hjärtat känns lättare för tillfället.. Men hur allt än slutar så blir de bra oavsett. Och blir de inte så nu så blir de det så småningom. Så mycket frågor så lite svar.. Så mycket olika funderingar, vi, du, ja, dem, det, han, hon.. Hur skulle de vara, hur skulle de bli... Tiden får utvisa, klockan går segt men ändå går den för fort. För snart är dagen här och jag vet inte om jag är redo för att veta, redo för att ta ett beslut. Redo för verkligheten.. 2 dagar kvAr.. nervöst.. Men samtidigt är jag lite rädd. En sak i taket, sen tar vi resten..

Hjärtat känns lättare för tillfället.. Men hur allt än slutar så blir de bra oavsett. Och blir de inte så nu så blir de det så småningom. Så mycket frågor så lite svar.. Så mycket olika funderingar, vi, du, ja, dem, det, han, hon.. Hur skulle de vara, hur skulle de bli... Tiden får utvisa, klockan går segt men ändå går den för fort. För snart är dagen här och jag vet inte om jag är redo för att veta, redo för att ta ett beslut. Redo för verkligheten.. 2 dagar kvAr.. nervöst.. Men samtidigt är jag lite rädd. En sak i taket, sen tar vi resten..

Jag måste sluta plåga mig.. de är över nu !!


Igår fick jag även nå ryck och tog bort instagram och Facebook.
Helt onödigt å ha, massa snokande folk bara. När jag vaknade hade kära Kia skickat sms och frågat varför jag tagit bort henne som vän, men allt försvinner ju.. så vi får hålla kontakt öga mot öga och via telefon. :) de gäller alla :)

Nu kan man sluta vara telefon beroende :) haha

De går inte att prata med någon som inte vill prata. Och sen kan jag inte läsa andras tankar, så säger man inte vad fan man vill så kan ingen veta. Men gör man inget innan något är försent så kan man inte komma och ångra sig sen.. man måste våga prata för de går inte att gömma sig bakom sitt hårda skal för alltid.. Ingen annan kan hjälpa en och berätta de man känner, för de finns ingen som känner de du själv känner... Hoff... snart torsdag... snart ! Men jag klarar mig, ensam är väl starkast !

Kära dagboken..

Idag har jag orkat mig till jobbet då jag inte haft någon feber..
Plus att de var otrolig skönt att komma bort från allt ett tag, tänka på annat..

Men så fort man kommer hem så kommer tankarna sakta fram..
Men värst är när man ska sova.. jag vill inte att de ska bli kväll, för då kommer tårarna som aldrig slutar.. man sover någon enstaka timme till och från , vaknar med röd sprängda ögon..

Snälla... hur ska man orka, tar tårarna aldrig slut ?!

.....
Tar de aldrig slut ?!?
Pga vissa saker så var jag tvungen och visst fan är de så..
Not now ! Nåja. Går inte å göra så mycket mer än att avvakta ett tag och göra de man måste göra. För sen löser de sig och då kan man traska vidare efter spåret.

Det är skönt å vara på jobbet, man glömmer allt och har så himla kul.
Sen kommer man hem, och har fullt upp sen sova.. så sköönt !

Igår var det så jäkla irriterande, jag var så trött, ville bara sova men nää, istället fick man massa hjärnspöken så det tog evigheter innan jag somnade.

btw, inget har hänt idag heller. This is sick !
Man tror säkert en sak för att man har tolkat saker och ting fel.
och så har man bildat sig sin egna uppfattning om situationen och därför fortsätter detta..
Men kan TALA OM FÖR DU, ATT DU TROR FEL ! om du bara fråga !

Är de såhär de ska sluta ?!?

De började som ett skämt och slutade såhär ?
Vet inte om man ska skratta då jag inte förstår ett skit.
Eller gråta för att min kära dotter ställer frågor. Tusan att
Ungen är smart.