Sometimes
Publicerat: 2012-10-14 
21:08:54
21:08:54
Things happens, people change and life goes on..
Hur mycke ska man orka egentligen ?
En gång i tiden så hade jag en plan med livet, jag visste exakt hur allt skulle se ut.
Men nu ser jag ingenting, allt förändrades så snabb, från allt till inget men det var
jag som valde min väg och tur i oturen gjorde jag rätt för nu finns de en chans på att
saker blir bättre fast det inte känns som så. Man hinner bli sviken många gånger om,
på massa olika plan och då gäller det att resa sig upp igen.
Mycke hann bli bra, det började gå framåt, man var glad och kände det som man ska
känna. Det kunde inte bli bättre men vad händer om inte att man blir ner trampad och
spottat på. Det var som ett spel, vars jag var en av spelgubbarna som man kan behandla
hur som helst, precis som om jag inte har några som helst känslor.
Jag känner mig så grymt ledsen, det är mycke. Jag känner mig otroligt ensam,
Jag har ingen hjälp att få, det känns som att man klättrar och klättrar men trillar ner
hela tiden..Som om någon hela tiden fäller krokben på mig.
När jag läser detta så blir jag rädd för vad som komma skall, jag har känt det ett tag.
Att jag ska ha så svårt för att prata och bara kunna lätta helt på hjärtat, för en dag kommer
det slå ner en bomb, och kommer jag klara det då ? Det är det jag är rädd för !
Man tror allt är så lätt att glömma, att man bara kan ignorera saker och gå vidare
men det går inte, men vad ska man göra om man är på ett stadie och andra på ett
annat stadie ? hur ska man då kunna föra ett normalt samtalsämne ?
Det finns ingen som vet eller kan förstå hur mycke jag än skulle förklara, jag har försökt
men det går inte. Man orkar inte tillslut, man ger upp och låter saker och ting bara vara..
man smetar på sitt största leende ihopp om att ingen ska veta..
Jag vill försöka men jag kan inte göra det ensam, jag behöver någon som kan försöka med
mig. Jag kan inte försöka för två, man måste vela själv annars går det inte.
jag vet inte änns vad jag skriver om nå mer, det enda jag vet att allt är en enda röra i mitt huvud.
Jag orkar inte ge & ge men aldrig få tillbaka, jag behöver få jag också..
Jag har varit med förr, och jag tänker inte vara med igen. Jag förtjänar inte de.
Förr fanns alla där men plötsligt försvann alla en efter en.. lämnar man en, lämnar man alla.
Är det så det ska vara ?!
Jag är less på att ingen tror på en, man berättar för att få folk att förstå men folk tror inte på
mig, dem tar mig inte på allvar.. dem säger att dem förstår men visar att dem inte gör de.
Och en sak som stör mig otroligt är att en person tror att den har rätt att bete sig hur
den vill mot mig och vara som den är mot mig när den vill och när de passar den och
försöker få mig att få dålig samvete även fast jag själv inte är den bästa, men det känns som
om det jag gör eller säger är inte änns en liten jävla droppe i havet jämfört med vad den ställt till
med. för mig känns de som om vad jag än gör, ska den inte änns bry sig om, jag får göra vad jag
vill utan att den ska bete sig som den gör.För vad den gjort är så mycke värre hur mycke man
än skulle mäta saker i smärta.
Vad ska man säga, Life is a bitch and then you die.
Det bästa en tjej har är sitt leende som döljer allt de som finns där bakom !
tack och bock !
Kommentarer ♥
♥ Mami Dessi
Läser din blogg och blir som ledsen och förstår din frustration, fast än jag inte vet riktigt vad de handlar om, men kan bakom alla ord förstår att du känner dig sviken och överkörd på något sätt?? Jag hoppas du vet att fast vi bor här och vi inte pratar dagligen el för att säga sanning nästan aldrig nå mer så kan du ringa och babbla av dig, de du säger till mig stannar också här, kan bara vara skönt att få spy galla..håll inte llt inom dig då blir du tokig till slut. Hoppas vi kan dejta v 43 på helgen el v 44 på veckan då är jag uppe i Kiruna några dagar med Tilda :) Pöss å kram älskade unge <3
Trackback
